Journal of Human Values, Volume 28, Issue 2, Page 143-160, May 2022. Recent decades have witnessed an unprecedented amount of conflict around visual representations in India. The field of the visual is the new terrain for rumour mongering and for maiming uncomfortable oppositional voices. With the fast-spreading mobile culture, penetrating social media and continued legacy of the pictorial as an embodiment of the real, the visual has taken over both the oral as well as the written words in its usefulness (...) to serve the political. Can we simply comprehend such a visual aggression by taking recourse in the enhanced role of visual media in our everyday life, along the lines of a ‘visual turn’? Is the visual sphere another surface of politics? With these key questions, this article revisits certain contemporary visual events by focusing on words that float in public spaces from streets to television screens. On a broader terrain, with an emphasis on aesthetics, the article relooks at an often-settled equation between the visual and the political on the one hand and the question of the visual as an archive of the contemporary on the other. Following Rancière’s notion of aesthetics as a field of the distribution of the sensible, this article has tried to focus on vernacular words circulating outside the confines of the literature and create a domain of political communication hitherto ignored by scholars. (shrink)

Rangrez and Rangdār are two commonly used words in north India. ‘Rangrez’ is a painter/dyer, and in Sufi tradition is also a word for Allah. ‘Rangdāri’ is an illegal extortion tax, and the person w...

A venture in a less traversed terrain of Indian scholarship, this article looks at the transformation in the value regimes that go into the making of colours in the Indian milieu. At one level, this study traces the sacredness imbued in colours and at another level the article delves into the genealogy that gives rise to a complex where colour, colonial investment in the economy of colours, values and experiential dynamics enshrined in the imageries and practices associated with colours all (...) come together. With these entanglements, the idea is to engage with the social fabrics and the politics of colours in the Indian milieu. In this rendering, the distinction between values and forms collapses giving us in turn a field of aesthetic experience. Mobilizing a wide range of registers, this story is narrated with key rubrics, such as, ambiguous location of colour in the discourse on visuality, social and cultural life of colours and the manner in which Western science and modernity has influenced the values pertaining to colours. However, the core anxiety is parked on the relation between colour, aesthetic experience and the question of value. (shrink)

This article addresses key concepts pertaining to Adab on the one hand and Abbasid administrative practices on the other, by focusing on an unpublished work that straddles both themes. It is shown that Arabic works on both Adab and bureaucracy are difficult to isolate and categorise conclusively as both genres were receptive to diverse flavourings, be they of an ornamental nr of a strictly practical nature. Although the article adopts a comparative approach to these issues, detailed attention is paid to (...) the character of the particular work under discussion and its author. (shrink)

BackgroundInformed consent forms are intended to facilitate research enrollment decisions. However, the technical language in institutional templates can be unfamiliar and confusing for decision-makers. Standardized language describing financial implications of participation, namely compensation for injury and costs of care associated with participating, can be complex and could be a deterrent for potential participants. This standardized language may also be misleading in the context of comparative effectiveness trials of standard care interventions, in which costs and risk of injury associated with participating (...) may not differ from regular medical care. In addition, the revised U.S. Common Rule contains a new requirement to present key information upfront; the impact of how this requirement is operationalized on comprehension and likelihood of enrollment for a given study is unknown.MethodsTwo online surveys assessed the impact of (1) changes to compensation for injury language (standard vs. tailored language form) and (2) changes to the key information page (using the tailored compensation language form with standard key information vs. modified key information vs. modified key information plus financial information) on both likelihood of enrollment in and understanding of a hypothetical comparative effectiveness trial.ResultsLikelihood of enrolling was not observed to be different between the standard and tailored language forms in Study 1 (73 vs. 75%; p = 0.6); however, the tailored language group had a higher frequency of understanding the compensation for injury process specific to the trial (25 vs. 51%; p < 0.0001). Modifications to the key information sheet in Study 2 did not affect likelihood of enrolling (88 vs. 85 vs. 85%; p = 0.6); however, understanding of randomization differed by form (44 vs. 59 vs. 46%; p = 0.002).ConclusionsThese findings suggest that refining consent forms to clarify key information and tailoring compensation for injury language to the nature of the study, especially in the context of comparative effectiveness trials, may help to improve study comprehension but may not impact enrollment. (shrink)

v. 1. T'oegye, Kobong Yulgok, Ugye ŭi Sadan ch'ilchŏng nonjaeng ŭl chungsim ŭro -- v. 2. Sach'il nonbyŏng ihu Chŏng Kae-ch'ŏng esŏ Chŏng Yag-yŏng kkaji.

퇴계는 고봉과의 논변에서 사단은 리발이므로 불선이 없다고 단언하였다. 하지만, 그는 만년에 이르러 사단도 불선해질 수 있다고 말하였다. 본 연구는 이러한 퇴계의 입장 변경이 모순이 아니라, 오히려 성리학의 난제인 선한 성에서 악한 정이 발출되는 문제를 해결하는 단초가 될 수 있다고 주장한다.BR 본 연구는 이러한 주장을 전개하기 위해, 먼저 사칠논변에서 퇴계와 고봉의 ‘사단의 불선’에 대한 논의를 살펴보았다. 그리고, 퇴계가 『성학십도』에서 천명한 사단의 리발에 대한 두 경로를 분석하였다. 그 결과, 퇴계가 만년에 사단의 불선을 말한 것은 그 본래적 속성으로 언급한 것이 아니라, 외부의 기에 (...) 의해 가로막혀 불선으로 흐를 수 있다는 상황적 의미라는 것을 알게 되었다. 특히, 갈암의 ‘칠정이 사단에 대해 횡관한다’는 해석을 통해, 칠정의 기에 의해 충돌된 사단의 기가 불선의 방향으로 바뀔 수 있다는 것을 논증하였다.BR 다음으로, 고봉의 두 명제인 ‘사단 불선’과 ‘칠정이 사단을 포함한다’가 양립하기 위해서는 필연적으로 사단과 칠정의 분별이 불가피하다는 것을 논증하였다. 또한, 퇴계가 사단은 불선, 칠정은 악이라고 부르는 의미를 고찰한 결과, 퇴계와 고봉이 모두 사단과 칠정에 관한 공통된 인식을 하고 있다는 사실을 발견하였다. 바로 그 일치된 인식은 사단은 그 순선함을 외부의 힘에 의해 빼앗기는 반면, 칠정은 그 내재적인 불완전성으로 인해 스스로 순선함을 지키지 못한다는 것이다. 이처럼 칠정과 분별되는 사단의 속성은 주자의 성정체용설에 어긋나지 않으면서도, 맹자의 성선론을 굳건하게 뒷받침할 수 있다. (shrink)

【논문 요약】 사단칠정논쟁은 조선 후기에도 여전히 중요한 철학 의제였다. 흔히 철학사에서 각각 예학의 시대, 호락논쟁(인물성동이논쟁)과 실학의 시대로 설명하는 17세기와 18세기에도 사실 사단칠정론은 학자 개개인, 혹은 학파의 정체성을 확립하는 데 중요한 논제로 활용되었던 것이다. 그 시대의 유학자들은 우선 영남 퇴계학파와 기호 율곡학파에 따라 각기 다른 사단칠정론을 주장했고, 각각의 학파 내부에서도 사단칠정론에 대해 어떤 입장을 취하는지에 따라 학맥이 분기되기도 했다. 기호 율곡학파의 사례는 바로 호학파와 낙학파이다. 널리 알려진 대로 율곡학파, 특히 노론의 당색을 가진 율곡학파들은 이른바 호락논쟁을 거치면서 서울과 충청도를 중심으로 분기하였다. 이들은 (...) 같은 율곡학파이니만큼 호락논쟁의 여러 주제에서는 입장을 달리할지라도 사단칠정론에서는 동일한 노선을 견지했을 것으로 생각하기 쉽지만, 사실 율곡학파 내부에서도 크게 보면 두 갈래의 서로 다른 사단칠정론이 존재했다. 이들은 양자 모두 이이의 “氣發理乘一途”의 원칙을 기반으로 하되, 낙학파는 사단과 칠정을 主理와 主氣로 구분하여 이이와 이황의 문제의식을 절충하려 했던 반면, 호학파는 이황의 互發論을 적극적으로 부정하면서 낙학파식의 구분에 반대하고 사단의 不中節을 강조하는 등 사단과 칠정의 구분을 무력화시킴으로써 이황과 대립각을 날카롭게 세웠다고 할 수 있다. 이는 낙학파가 이이의 주장에서 理의 무력화 가능성을 발견하고 이를 보완하려는 의도에서 출발한 반면, 호학파는 이황의 주장에서 드러나는 주체의 선한 가능성에 대한 강조에서 주체의 방종과 객관 규범의 상대화의 위험을 감지하고 이를 저지하는 것을 과제로 삼았던 차이에 기인한 것이었다. (shrink)

Fidelity is to keep conscience rather than appointments, rules and applicable laws. There is basic difference between keeping conscience and keeping appointments, rules and applicable laws. There may be some wrong appointments, non-righteous rules and bad laws. Conscience is the voice of inner self asking to do the right thing or criticize misbehaviors. Therefore, we feel ashamed when we behave against our conscience. The reason why we cannot keep fidelity and integrity is because of social trend emphasizing competition and satisfaction (...) for desire. In the trend emphasizing competition, it is more important to keep the prescribed rules than keeping conscience. It may make the situation that people will keep the prescribed rules only and don’t mind doing misbehaviors. Moreover, when the competition becomes too fierce, they will be only interested in winning even by doing unrighteous things. What was worse is that people might have cruel mind to get rid of competitors. The fundamental solution for overheated competition and satisfaction for desire is to recover conscience. To behave as conscience command, we need to get rid of unrighteous greed and fill it with original mind. To follow conscience is the fidelity and to behave according to conscience is the integrity. Fidelity and integrity are expressed loyalty to parents, affection to children, brotherly affection between siblings, and fidelity between husband and wife at home. They are expressed as trust between friends in social life and social justice between boss and juniors at work. Fidelity and integrity for the nation can be found in fidelity and loyalty of subjects to their king, and fidelity and loyalty to the nation as public servants. To practice fidelity and integrity, we need to nurture conscience, coerce greed and try not to have unrighteous greed. To nurture conscience, we need to expand Sadan(四端), or perform Geukgibokrye(克己復禮) to remove unrighteous greed by suppressing greed itself. Additionally, we can Gyeokmulchiji(格物致知) by observing natures of other people than mine and inferring our own nature. As we can live a life according to the given nature when we keep fidelity and integrity, we can live the happiest and the most valuable life. As we can have trust between people, we can have effects of the improvement of righteous social ethos. (shrink)

본 논문은 맹자가 추구하는 이상적 인간 관계론이 가지고 있는 철학적 특징을 확인함으로써, 원시 유가 속에 내재되어 있는 생태론적 함의를 살펴보려는 것이다. 이를 통해 관계의 단절과 대립으로 점철되고 있는 현대의 인간관계를 치유할 수 있는 단초를 찾아보려고 한다. 생태철학은 ‘관계의 회복’에 관한 문제이다. 인간의 폭압적인 자연 지배가 자연과 인간의 관계를 갈등과 대립의 구조로 만들었다면, 여기에 대한 해결 역시 자연과 인간의 관계를 회복하는 것이라고 말할 수 있다. 동시에 관계의 문제로 생태의 논의구조를 옮겨가면, 인간과 인간의 관계회복 역시 생태문제로 부각될 수 있으며, 이러한 측면에서 생태철학은 (...) 현 사회가 봉착하고 있는 다양한 갈등과 대립의 관계를 소통과 어울림의 관계로 만들기 위한 이론구조라고 볼 수 있다. 이처럼 관계의 문제로 생태철학을 규정한다면, 이상적 관계방식을 중요한 철학적 문제로 삼았던 유가철학 역시 이전에 비해 전면적으로 생태논의에 참여할 수 있는 가능성이 열린다. 본 논문은 이 같은 시각에서 기술되었다. 소통하고 어울려 사는 관계를 건강한 생태환경으로 규정하고, 맹자철학 속에서 그러한 가능성을 확인해 보려는 것이다. 본 논문에서는 사단이라는 가능태를 확충을 통해 현실화 시키려는 맹자의 도덕철학 구조와 대부분의 인간이 경험하고 있는 가家 윤리라는 가능태를 확장함으로써 이상적인 공동체를 만들려는 맹자의 사회관계론의 구조가 유사하다는 데 초점을 맞추고 있다. 가능태에 근거한 ‘확충’의 관계맺기를 강조한다는 것이다. 맹자의 이 같은 특징은 사회 관계 속에서 인간을 가 구성원의 연장선에서 파악하게 함으로써, 가 윤리의 확대를 통해 사람과 관계할 것을 요구하는 것이다. 이상적 관계는 부모와 자식 간에 이루어지고 있는 인의仁義의 감정이 그대로 타인에게까지 확장되는 것이다. 이와 같은 맹자 철학의 관계맺음 방식은 단절과 대립으로 점철되고 있는 현대 사회에 중요한 시사점을 던져준다. 소통하고 어울릴 수 있는 가능성을 최소의 공동체인 가로부터 찾되, 그 정감을 가 이외의 사람들에게까지 확장시켜, 인의의 정감을 통해 서로 소통하고 어울릴 수 있도록 하는 것이다. 맹자 철학 속에서 확인할 수 있는 생태론적 함의는 바로 여기에서 찾을 수 있다. (shrink)

I sitt berömda bevis för tidens overklighet påstod McTaggart att det sätt händelser tycks skifta position i tiden från framtid till nutid och till förfluten tid, innebär en motsägelse. Vad McTaggart egentligen menade har varit föremål för en livlig debatt ända sedan beviset först publicerades 1908. Beviset består av två delar. I den första argumenterar McTaggart för att ingenting kan förändras förutom genom att övergå från framtid till förfluten tid. I den andra argumenterar han för att en sådan övergång innebär (...) en motsägelse och att det därför inte kan finnas någon förändring överhuvudtaget, vilket i sin tur innebär att det heller inte finns någon tid. De flesta filosofer är i dag eniga om att McTaggart har fel, men oeniga om på vilket sätt han har fel. Olika filosofer förkastar olika delar av beviset, beroende på om de har vad som kallas en A- eller B-uppfattning av tiden. De som har en A-uppfattning förnekar att tid förstådd som övergång från framtid till förfluten tid är motsägelsefull. De som har en B-uppfattning förnekar att en övergång från framtid till förfluten tid är nödvändig för förändring, men håller med om att sådan övergång är motsägelsefull. Det är min uppfattning att denna oenighet beror på att McTaggarts argument från första början blivit missuppfattat, av både A- och B-teoretiker. Av någon anledning har det alltid betraktats som ett självständigt argument, ett som är oberoende av det ontologiska system McTaggart förespråkade. Jag föreslår ett nytt sätt att förstå hur han menade att tiden är motsägelsefull. Ett sätt som tar hans ontologiska system som utgångspunkt. (shrink)

En del moraliska dilemman och samhällsproblem uppstår ur många sinsemellan orelaterade individuella handlingar eller underlåtelser, samtidigt som problemen bara kan åtgärdas genom kollektiv handling. Vi kritiserar tre sätt att resonera om ostrukturerade gruppers moraliska plikter och ansvar i sådana situationer. Därefter föreslår vi att intuitionen att en sådan grupp kan ha moraliska plikter och vara ansvarig bäst förklaras med utgångspunkt i att individer åtminstone i småskaliga fall kan identifiera sig med gruppen i en stark mening, och betrakta beslutssituationen ur gruppens (...) perspektiv. (shrink)

Anvendt etik har i for ringe grad interesseret sig for de procedurale og refleksive aspekter ved det som i artiklen kaldes den forhandlede normdannelse. Diskursetikken således som den udvikles hos Jürgen Habermas kan fungere som teoretisk ramme for en sådan analyse. Artiklen præsenterer en undersøgelse af det svenske Gentekniknævn med henblik på at vise hvorledes den forhandlede normdannelse foregår i dette nævn. Artiklen konkluderer på baggrund heraf at den forhandlede normdannelse peger på et bredere politisk spørgsmål om mulighedsbetingelserne for et (...) deliberativt demokrati. I denne optik er anvendt etik ikke primært et spørgsmål om applicering af normer eller principper, men om studiet af mulighedsbetingelserne og formerne for en kollektiv evaluering af det normative grundlag for konkrete handlinger. (shrink)

Løgstrups hovedværk fra 1956 med nyt efterskrift ved Hans Fink. “Så vist som et menneske med den tillid, det viser eller begærer, giver mer eller mindre af sit liv i den andens hånd, så vist hører fordringen om at tage vare på det liv med til vor tilværelse sådan som den nu engang er. Hvor meget eller hvor lidt der står på spil for et menneske i den tillid, det viser, er selvsagt uhyre forskelligt. Det beror på mange forskellige faktorer, (...) på den enkeltes psykiske konstitution og øjeblikkelige befindende, på situationen, der ikke mindst er bestemt af, hvem og hvordan den anden er. Men hvorom alting er, betyder det, at der i et hvilket som helst møde mellem mennesker ligger en uudtalt fordring, uanset under hvilke omstændigheder mødet finder sted og hvilken karakter det har.” "Klassiker. Hvis man tror, at Løgstrups etiske fordring er et pladderhumanistisk budskab om næstekærlighed og at »tage vare på hinanden«, så er genudgivelsen en passende lejlighed til at få den læst. (...) Løgstrups fænomenologiske analyser af forholdet mellem mennesker og af vore selvbedrageriske bortforklaringer af vore egne reaktioner på andre er stadig dugfriske, som var de skrevet i går." Niels Højlund, Weekendavisen. (shrink)

När är det befogat att tillskriva mening (betydelse) till beteenden? I början av 2001 presenterade en av Stockholms gratistidningar en artikel om det så kallade kroppsspråket. Rubriken var "Kroppen ljuger inte". Ämnet för artikeln var egentligen den evidens som en persons gester och kroppshållning ger om hennes sinnestillstånd eller personlighet ("självsäker", "stressad", "osäker", "nervös", "ljuger", "arg", "manipulativ", "spänd" eller "misstänksam"). Enligt artikeln är dessa gester och kroppshållningar inte avsedda att ge andra information om ens inre tillstånd. De är alltså inte (...) kommunikativa. Likafullt ger de sådan information, ibland kanske mot personens egen önskan. Trots det beskrivs de som semantiskt meningsfulla: "Varje min och rörelse kan tolkas symboliskt". (shrink)

Hur bör vi bete oss mot livsformer som är väldigt annorlunda än vi? Spelar det någon roll att de är annorlunda? Spelar det någon roll hur annorlunda? Etiken sysslar med många olika frågor som alla har att göra med hur vi bör hantera det faktum att det vi gör (eller inte gör) påverkar andra än oss själv. En fråga för etiken gäller vad som gör en handling rätt. Är det till exempel effekterna av handlingen, avsikten med handlingen, eller ligger det (...) i själva handlingen som sådan? En annan fråga för etiken är vad som har värde och ytterligare en är vilka olika slags värden det finns. Den fråga vi framför allt skall ägna oss åt här har att göra med vem man behöver ta etisk hänsyn till när man handlar eller fattar beslut, och varför. Man brukar fråga: ”Vad krävs för att vara ett moraliskt objekt” eller ”vad krävs för att ha moralisk status”? Det är två olika sätt att ställa samma fråga. I vårt fall skall vi försöka ta reda på om extrema livsformer kan ha moralisk status, det vill säga om vi måste ta hänsyn till dem när vi handlar eller fattar beslut som påverkar dem. (shrink)

Sibiriske shamaner siger, at lyden af deres tromme er hesten der bærer dem til det hinsides. Min erfaring er, at nogen former for musik kan gøre dette med os. Hvordan er det muligt? "Musik som en Mystisk rejse" udforsker dette. Bogen handler om spirituel transformation og vores søgen efter lykke og harmoni. I dag er der musik alle vegne omkring os, og vi er alle blevet dybt bevæget af musik. Kun få mennesker indser hvordan en sådan dyb følelsesoplevelse kan føre (...) dem mere permanent ind i stilhed, glæde og frihed. Hvad minder denne følelse os om, hvor peger den hen og hvordan kommer vi der? En mystisk rejse er en søgen der følger et indre kald. Ordet "mystisk" hentyder til en søgen, der er fælles for alle religioner og som derfor ikke tilhører nogen bestemt religion alene. Alle mystiske traditioner så som sufierne, de nord-amerikanske indianere eller de shamanske kulturer, gik hinsides religionen ind i et åbent rum med broderskab og samhørighed med naturen og det guddommelige. (shrink)

Jag argumenterar för att oorganiserade kollektiv, såsom kollektivet av alla människor, kan handla moraliskt rätt och fel. Storskaliga problem likt den globala uppvärmningen är till exempel resultatet av en sådan kollektiv handling, nämligen hela mänsklighetens utsläpp av växthusgaser. Denna kollektiva handling är dessutom moraliskt fel, på grund av dess dåliga konsekvenser. Jag bemöter också en invändning mot denna uppfattning om kollektivt handlande, enligt vilken det är intuitivt orimligt att oorganiserade kollektiv såsom ”hela mänskligheten” kan handla.

Denne artikel argumenterer for at når et vidnesbyrds uoprigtighed blokerer tilhørerens videnstilegnelse, kan dette svigt forklares som en form for upålidelighed. Dette motiverer et princip ifølge hvilket det er en nødvendig betingelse for viden via vidnesbyrd at vidnesbyrdet blev givet på en pålidelig basis. Et sådant krav adskiller sig fra andre pålidelighedskrav til viden via vidnesbyrd ved at indføre en snævrere opfattelse af sådan viden.

Artificiell intelligens (AI) är ett ungt forskningsområde där många av de grundläggande problemen förefaller att vara av filosofisk art.1 Ämnet har sina filosofiska rötter dels i traditionen från Leibniz, Frege, Russell och Hilbert, som strävar efter att formalisera principerna för exakt tänkande, dels i den klassiska mekanismen: idén att människan är en maskin och att det mänskliga tänkandet är en mekanisk process. Som en första approximation kan vi säga att AI är det vetenskapliga studiet av hur man konstruerar och bygger (...) maskiner (datorer) som är intelligenta (eller uppvisar intelligent beteende). Det är lätt att se att denna forskning aktualiserar frågor av filosofiskt slag. Hit hör problem som rör tänkandets natur samt förhållandet mellan medvetandet och kroppen. Inom AI ses ofta datorns arbetssätt som en modell för människans kognitiva processer och man föreställer sig kanske att hjärnan är ett slags dator. Eftersom hjärnan liknas vid en dator och en dator tänks arbeta rent mekaniskt i enlighet med ett givet program (en given algoritm), så föreställer man sig att samma sak bör gälla för hjärnan. Analogin hjärna-dator leder till föreställningen att tänkande inte är något annat än en dators mekaniska manipulerande av symboler i enlighet med givna formella regler. Denna uppfattning om tänkandets natur förefaller samtidigt problematisk: mekanisk manipulation av symboler förutsätter ingen förståelse av symbolernas innebörd; genuint tänkande, å andra sidan, tycks förutsätta sådan förståelse. Ibland verkar också analogin hjärna-dator i den motsatta riktningen. Eftersom hjärnan liknas vid en dator och hjärnan har en mental dimension, så föreställer man sig kanske att samma sak måste gälla för vissa datorer: synen på hjärnan som en dator leder till tanken att det borde vara möjligt att konstruera datorer som bokstavligen tänker, känner och förnimmer. Man föreställer sig kanske att man skall kunna konstruera ett artificiellt medvetande. Vi är alla förtrogna med datorer som (i en viss mening) kan lösa förelagda uppgifter på ett intelligent sätt, men följer det därav att dessa datorer kan tänka? Inte tänker väl en schackspelande dator på schack? Hur intelligent dagens datorer än beter sig, så verkar det ändå inte rimligt att säga att de har tankar, känslor eller upplevelser. Men kan man utesluta att vi någon gång i framtiden kommer att kunna konstruera datorer som verkligen förstår, är medvetna, och tänker? Dessa frågor rymmer många begreppsliga oklarheter. Vad är intelligens, tänkande, förståelse, medvetande? Hur förhåller sig intelligens och tänkande till medvetandets fenomenella sida: upplevelser och känslor? Om vad slags ting är det meningsfullt att säga att de har intelligens, medvetande, mentala tillstånd, etc.? Är det meningsfullt att säga detta om en hjärna, en maskin, en dator? Vad menas med en maskin (dator)? Hur kan vi veta (avgöra) om ett ting har intelligens, tankar, känslor eller upplevelser? I denna uppsats avser vi att närmare belysa sambandet mellan filosofi och AI samt kritiskt granska några av AI-forskningens förutsättningar inom filosofi och logik. (shrink)

Trabajando sobre el género de ¿Historias de los Profetas¿ (Qis.as. al-Anbiya-¿) en el proceso de elaboración de mi tesis sobre Abraham en la literatura islámica, el profesor J. Sadan me envió un manuscrito que había localizado en la British Library relacionado con este género. Posteriormente encontré versiones similares de la misma composición, lo que me animó a profundizar mi investigación sobre sus orígenes. La obra está próxima a la literatura de predicación (wa¿z.), que se ocupa principalmente de la educación (...) moral, pero también incluye historias. Me planteé la posibilidad de que éste formarse un género que hubiera surgido como una ayuda, un material auxiliar concebido para entender la tradición oral y los estudios religiosos para, posteriormente, convertirse en un género independiente, más cercano a la Parénesis o al Specula Regis (Espejos de príncipes). Describiré el manuscrito para intentar alcanzar una conclusión sobre ciertas cuestiones: ¿es éste un género literario diferente?, ¿se trata de un género educativo o solamente es una versión simplificada de historias para ilustrar a niños o principiantes de la lengua árabe?, ¿buscaría el autor un nombre original para su compilación, haciendo referencia al reducido tamaño de la colección y descartando el de Qis.as. al-Anbiya-¿ por ser conocido? (shrink)

[This is an introductory metaethics textbook in Swedish.] Metaetiken behandlar filosofiska frågor om hur moraliska påståenden, moraliska uppfattningar, moraliska fakta och moralisk kunskap är beskaffade – liksom frågan om sådana fakta och sådan kunskap överhuvudtaget finns. I centrum för denna introduktionsbok står frågan om moralen är objektiv – hur ska denna fråga förstås och hur kan olika svar på den försvaras? I relation till denna fråga diskuteras en rad besläktade ämnen, bland annat gällande moralisk oenighet, förhållandet mellan moral och vetenskap (...) och frågan om moraliska övertygelser kan vara mer eller mindre rationella. Grundbok i metaetik är avsedd att användas vid universitetskurser i metaetik och relaterade ämnen. Framställningen kräver dock inga särskilda filosofiska förkunskaper, och boken kan därmed läsas av alla som är intresserade av ämnet. (shrink)

The focus of this article is on representations of irregular migration in a Scandinavian context and how irregular migrants are constructed as a target group. A common feature in many European states is the difficult attempt to navigate between an urge for control and respecting, upholding and promoting humanitarian aspects of migration management. Legitimizing policies therefore become extremely important as governments have to appease national voters to remain in power and have to respect European regulations and international conventions. Doing so (...) raises questions of social, political and economic rights, of moral obligations, of sovereignty, and of equity, as well as of how to define target groups and legal and categorical statuses into the debates. Having a backdrop in the theoretical framework of Carol Bacchi, Anne Schneider and Helen Ingram and Giorgio Agamben, this article looks at how policy problematizations and constructions of target populations guide and legitimize particular policy approaches and may end up marginalizing and excluding groups in society and ultimately become a challenge for democracy.Dansk abstract: Legitimering af politik: Hvordan politiske tilgange til irregulære indvandrere formuleres og legitimeres i SkandinavienFokus i denne artikel er på repræsentationer af irregulær migration i en skandinavisk kontekst og hvordan illegale indvandrere er konstrueret som målgruppe. Et fælles træk i mange vesteuropæiske nationalstater er det svære forsøg på at navigere mellem kontrol og samtidig respektere, forsvare og fremme humanitære aspekter af migrationsstyringen. At legitimere den givne politik er derfor blevet særdeles vigtigt fordi regeringerne er nødt til at formilde de nationale indvandringsskeptiske vælgere for at forblive ved magten og er nødsaget til at respektere europæiske regler og internationale konventioner. Dette italesætter en diskussion om sociale, politiske og økonomiske rettigheder, af moralske forpligtelser, af suverænitet, af at definere målgrupper og juridiske statuskategorier i debatterne. Artiklen har baggrund i en teoretisk ramme som er udstukket af Carol Bacchi, Anne Schneider, Helen Ingram og Giorgio Agamben. Artiklen ser på, hvordan politiske problematiseringer og konstruktioner af målgrupper vejleder og legitimerer bestemte politiske strategier og kan ende med at marginalisere og udelukke grupper i samfundet og i sidste ende blive en udfordring for demokratiske principper som sådan. (shrink)

Trenger vi en nanoetikk? Spørsmålet undersøkes ofte gjennom analyser av hva som er spesifikt nytt med nanoteknologi som skulle rettferdiggjøre etableringen av et eget nanoetikkfelt. Artikkelen knytter ikke det nye til teknologiens produkter som sådan, men til det at nanoteknologien oppstår som et nytt og ekspansivt satsningsfelt i en tid med enighet om at etikkrefleksjonen må komme inn på et tidlig tidspunkt. Nanoetikken synliggjør generelle utfordringer for den profesjonaliserte anvendte etikk ettersom nanoetikken etterspørres forut for at feltet kan sies å (...) være etablert. Nanoetikken fordrer en positiv etikk, mens den profesjonaliserte etikk har vært innstilt på en negativ etikk. Utfordringene nanoetikken reiser, er analysert som et problem som har både intellektuell og institusjonell karakter. (shrink)

I sin uppsats "Satsens subjekt och textens"2 ger Staffan Hellberg en översikt över vad han kallat empatimarkörer (alternativt ‘perspektivmarkörer’, sid 2) i berättande prosa. Grundidén, så som jag förstått den, är att en empatimarkör visar på en viss typ av förändring av berättarperspektivet. Hellberg skriver: Det är vanligt, för att inte säga normalt, i modern berättarteknik, att händelseförloppet upplevs genom en deltagande persons sinnen eller på annat sätt behandlas ur dennes synvinkel.3 Utgångspunkten är att en berättelse återges på ett för (...) berättelsen normalt sätt. Vissa berättelser är t.ex. i jag-form, medan andra återges på ett mer neutralt sätt, med en framställning i tredje person av berättelsens gestalter. Emellanåt bryts denna normala framställning genom att en situation återges, helt eller delvis, ur en deltagares perspektiv, t.ex. så som sedd av denna deltagare, eller så som tolkad av denne deltagare. Det som Hellberg eftersträvat är en översikt över de språkliga element som markerar en sådan tillfällig förskjutning av berättarperspektivet. För egen del vill jag använda termen perspektivförskjutning för de fenomen jag kommer att behandla nedan. Hellbergs översikt är i mycket hög grad baserad på intuitioner om förekomster av markörer för perspektivförskjutning, och bygger på en litteraturvetenskaplig tradition där intuitioner om perspektiv och perspektivförskjutning av olika slag behandlats under åtskilliga decennier. Detta förhållande erbjuder både svårigheter och utmaningar för en som står utanför denna tradition. Hellberg försöker inte formulera några allmänna kriterier för att vara en empatimarkör, varför det ankommer på läsarens egen intuitiva uppfattning av exemplen att förstå vad som exemplifieras. För den som är skolad i den tradition Hellberg bygger på kanske detta inte erbjuder några svårigheter alls, eller endast ringa svårigheter, men för mig, som är skolad i analytisk filosofi, och som visserligen läst en del romaner men aldrig studerat skönlitteratur teoretiskt, är svårigheterna emellanåt betydande. Utmaningen består å andra sidan just i att försöka formulera en allmän idé om perspektivförskjutning, så att vi också kan erhålla ett kriterium för att vara en språklig markör av sådana förskjutningar.. (shrink)

Et uventet og uformodet bidrag og introduktion til en filosofisk forståelse af den nye globaliserede verdensorden, der kommer fra et nyt sted i denne vores globaliserede verden: Mexiko. Ny og ukendt i hvert fald i en dansk sammenhæng – hverken vores stats- eller udenrigsminister har garanteret hørt om Enrique Dussel før. -/- Forfatteren forholder sig eksplicit til en europæisk filosofisk tradition, men udbygger en egensindig forståelse af både filosofi og dens anvendelse i enmoderne verdensorden – netop på baggrund af en (...) udkantserfaring i forhold til den fremherskende filosofi, politik og verdensforståelse. Hans idéer har et nyt og tankevækkende anderledes perspektiv i forhold til den kendte vestlige forståelsesramme af virkeligheden. -/- Dussel kan sammenlignes med en lang række tænkere og filosoffer, som han også forholder sig til og er inspireret af – blandt de europæiske især Ricœur og Lévinas – men også den nutidige Naomi Klein. Materien er tungere og kræver mere fordybelse, men den er autentisk og fornyende, også pga. forfatterens baggrund, født i Argentina, hvor hans hus blev bombesprængt i 70'erne i sidste århundrede, da det daværende diktatur mente at måtte bekæmpe anderledes tænkende på denne måde – ligesom andre alternative tænkere (f.eks. en Horatio Cerutti Guldberg), der alle emigrerede til Mexiko. (Tekst fra pressemeddelelse) -/- Filosofi kræver universel gyldighed og en frigørelsesfilosofi må derfor kræve frigørelse for alle mennesker. Frihed er dog meget ulige fordelt, og frigørelsesfilosofi tager følgelig parti for dem, der mest tydeligt er ekskluderede fra samfundsmæssige goder og politiske rettigheder: Den tredjeverdens fattige under den globaliserede kapitalisme, oprindelige folk og farvede i racistiske samfund, kvinder i mandschauvinistiske kulturer, illegale immigranter m.fl.. -/- I Enrique Dussels frigørelsesfilosofi skal etik skal derfor ikke blot diskutere formelle principper, men hele tiden medtænke afhjælpelse af materiel lidelse. Politik kan tilsvarende ikke blot understrege demokratiske principper og menneskerettigheder, men må også indeholde en kritik af selve det kapitalistiske økonomiske system, ligesom der skal være en strategi tilforbedring af kårene for de underprivilegerede. Og i en sådan strategi er staten det vigtigste bolværk mod de transnationale selskabers udbytning af verdensressourcer. -/- Med dette bevidst marginale perspektiv kan Dussel desuden vise, at der i vores almindelige kulturarv og filosofi er begreber og tankegange, der bidrager til at tilsløre den herskende globale ulighed. Over for den udbredte opfattelse af historien som en udvikling fra det traditionelle samfund til moderniteten, viser Dussel, at vores modernitet modsvares af underudvikling og globaludbytning, og at dette ikke er et enestående fænomen. Tidligere har f.eks. Spanien udviklet en meget rig og forfinet højkultur med individuel refleksivitet i sit centrum, der kun var mulig ved at udpine den daværende globale periferi, altså indianerne i på det amerikanske kontinent. -/- Dussels fremhævelse af det marginale perspektiv, hans kompromisløse stillingtagen til fordel for den svage part i ethvert menneskeligt forhold og hans stringent logiske ideologikritik har vakt respekt blandt filosoffer ogintellektuelle over hele kloden. Med denne antologi præsenteres Dussels filosofi for første gang for et dansk publikum. -/- Enrique Dussel (f. 1934), født i Argentina og videreudannet i Spanien, Frankrig, Tyskland og Israel. Doktor fra Universidad Complutense i Madrid og Sorbonne iParis. Siden 1975 professor i etik og politisk filosofi på Universidad Autónoma Metropolitana Iztapalapa og fra 1976 også på Universidad Nacional Autónoma de México, begge i Mexico by. Blandt hans vigtigste værker er Ética de la liberación [Frigørelsesetikken], der er kommet i fem udgaver siden 1998. Flere af hans øvrige værker er oversat til engelsk, tysk og fransk, universiteter over hele verden har udnævnt ham til æresdoktor, og han er hovedtaler på den filosofiske verdenskongres i Korea i 2008. (Bogens bagside tekst - udvidet version). (shrink)